|
|
|
Byggtips
Inledning
Amerikansk MJ-press brukar ibland påpeka att den bästa tiden för MJ-bygge är
just nu! Man menar utbudet av bra produkter och metoder aldrig har varit lika
stort som det är för ögonblicket. Vi menar att samma sak kan sägas om smalspårs-
och småbanebygge – det har aldrig funnits så mycket på marknaden som just nu!
Annars är ju MJbyggare ofta lagda åt det pessimistiska hållet…
Naturligtvis är det så att för den som väljer att bygga järnvägar med udda
förebilder till vilka de flesta smalspårs- och småbanor får räknas inte kan
räkna med att hitta färdigmodeller till sin förebild i någon större
utsträckning. Idag finns det i stort sätt bara smalspåriga färdigmodeller för
tyska och schweiziska förebilder i H0 och 0, de senare är mycket dyra, dessutom,
samt en del i Gskala. Vi övriga får räkna med att bygga byggsatser eller att
bygga från scratch. Detta är inte bara ett problem, genom att själv bygga
modellerna undviker man den likriktning som annars kan känneteckna
”katalogbygge”, man får på ett helt annat sätt utlopp för sin kreativitet och
man kan få precis den förebild man behöver. Vi menar att de flesta som ägnar sig
åt modelljärnvägar med smalspåriga och småbaneförebilder i mycket stor
utsträckning också är självbyggare.
För den som just har startat med hobbyn kan de första stegen kännas nog så
svåra, det är ofta inte lätt att hitta den information som behövs för att veta
var man ska börja någonstans. Smalspårsfrämjandet erbjuder flera sätt att lösa
det problemet. Huvudorganet för informationsutbyte med medlemmarna är vår
tidskrift Smalspårigt, men våra möten och kontaktpersoner innebär
också andra möjligheter. Utanför Smalspårsfrämjandet finns inte så mycket
information att tillgå på svenska, vi kan rekommendera den välkända bokserien
Modelltåg från Allt om Hobby som utkom med 10 nummer mellan 1990 och 1999,
samt gamla nummer av Skarvjärnet och järnvägar! som man ibland kan få tag i.
Är man beredd att läsa engelska är situationen helt annorlunda, det som
publiceras på den brittiska och amerikanska marknaden idag är det främsta som
skrivs om modelljärnvägar över huvud taget. För smalspårsbyggare ligger den
eminenta amerikanska tidskriften
Narrow Gauge & Short Line Gazette på en unik
plats, en mycket snygg, trevlig, intressant och välgjord tidskrift även för den
som inte främst är intresserad av amerikanska småbanor. På ”engelsk” engelska
utkommer Narrow Gauge & Industrial Modelling Review, likaledes mycket trevlig.
Model Railroader är en allmän MJ-tidskrift, men den håller god kvalitet. Deras
förlag, Kalmbach, ger också ut en serie böcker om MJ-bygge som täcker in ämnen
som landskapsbygge, elteknik, anläggningsplanering, underbyggnad mm, de flesta
mycket bra. Narrow Gauge & Short Line Gazette, Model Railroader och Kalmbachs
publikationer finns bland annat på MJ-Hobbyexperten.
Det brittiska förlaget
Wild Swan har revolutionerat marknaden för MJ-publikationer i Storbritannien genom en publiceringsgärning som helt riktar
sig till självbyggarmarknaden. De ger ut den eminenta tidskriften Model Railway
Journal, unik genom sin finskalaprofil. De ger också ut en serie böcker om
MJ-bygge, som tar upp ämnen som sällan berörs någon annan stans, såsom
scratchbygge av lok, vagnar och hus och bygge av lokbyggsatser av olika slag. De
har dessutom titlar inom mera konventionella ämnen som anläggningsplanering,
målningsteknik osv. Tyvärr är man hänvisad till att köpa från Storbritannien,
t.ex. genom Mainly Trains eller direkt från Wild Swan.
Några boktips
Smalspårsfrämjandet rekommenderar följande böcker: - ”How to Build Realistic Model Railroad Scenery” av Dave Frary (Kalmbach). En
mycket bra nybörjarbok om landskapsbygge. Recenserad i Smalspårigt 18.
- ”Landscape Modelling” av Barry Norman (Wild Swan). Engelskt standardverk om
landskapsbygge, lite mer avancerade tekniker än Frarys bok. Recenserad i
Smalspårigt 40.
- ”An Approach to Model Railway Layout Design” av Iain Rice (Wild Swan).
Utomordentligt bra bok om planeringen av små modelljärnvägar lämpliga för
utställningar. Skall man bara ha en MJ-bok är det nog denna! Recenserad i Smalspårigt 47.
- ”Locomotive Kit Chassis Construction” av Iain Rice (Wild Swan). Handlar om att
bygga etsade chassibyggsatser, men ger bra stöd även för scratchbygge.
Förekommer ofta på byggbordet.
- ”Whitemetal Locos” av Iain Rice (Wild Swan). Behandlar lokkåpor i vitmetall, tex.
Jecos H0-byggsatser. Många bra byggtips, och en intressant byggfilosofi.
Recenserad i Smalspårigt 44.
- ”Etched Loco Construction” av Iain Rice (Wild Swan). Kompletterar serien med en
bok om etsade lokkåpor. Recenserad i Smalspårigt 49.
- ”The 4mm Engine” av Guy Williams (Wild Swan). Behandlar scratchbygge av ånglok i
mässing. Recenserad i Smalspårigt 40.
- ”Cottage Modelling for Pendon” av Chris Pilton (Wild Swan). Avancerat husbygge i
kartong, visar vad som går att göra med billigt material.
- ”The Art of Weathering” av Martyn Welch (Wild Swan). Fantastisk bok om
väderbitning, mest av lok och vagnar men även hus och landskapsdetaljer.
Recenserad i Smalspårigt 56.
Förebild, skala och spårvidd
Små järnvägar har funnits på många håll i världen, vilket också reflekteras i
den stora spridningen bland de förebilder som våra medlemmar bygger. Populärast
är, inte oväntat, svenska förebilder. Annars är järnvägar från USA och
kontinenten (främst Tyskland, Österrike och Schweiz) vanliga. Några bygger också
brittiskt. Därutöver finns det ett antal länder som representeras av en eller
ett par entusiaster.
När det gäller spårvidder kan man konstatera att normalspår är den populäraste
spårvidden i Smalspårsfrämjandet, även om smalspårsbyggarna trots detta är i
majoritet. Populära spårvidder är annars 891 mm (tre svenska fot) och 600 mm
(tvåfot), följda av den udda svenska spårvidden 802 mm, som råkar passa
förträffligt till H0e.
När man väl har bestämt vad man vill bygga modeller av återstår ”bara” att välja
skala och spårvidd för sina byggen. Här måste en stor fördel med smalspårsbygge
framhållas – smalspår tar mindre plats, ungefär 30% om man jämför trefot med
normalspår i en given skala. Denna finess kan användas till att få in mer tåg på
ett givet utrymme, eller till att gå upp ett skalsteg. Har du närt en hemlig
dröm att bygga i 0-an, men aldrig haft plats, kan du kanske överväga en
smalspårsbana i 0.
De i Sverige vanligaste spårvidderna för smalspårsbygge härrör antingen från den
europeiska NEM-standarden, eller från amerikanska
NMRA’s standarder. NEM
normerna bygger på de spårvidder som är vanligast på kontinenten, 750 mm och
1000 mm. Dessa indikeras genom att man lägger till en bokstav till huvudskalan,
e för 750 mm (e = ty. ”engspur”) och m för 1000 mm (m = meter). Den faktiska
spårvidden är ofta anpassad till normalspåret i en mindre skala. T.ex. är H0m =
12mm som också används för TT, trots att den skalenliga spårvidden egentligen är
11,5 mm. Andra bokstäver används också för att beteckna mindre spårvidder.
NMRA’s normer innehåller mindre kompromisser, man använder i allmänhet den
skalenliga spårvidden. Eftersom alla amerikanska spårvidder utgår ifrån fot
eller tum, anges smalspår med ”n” (för ”narrow gauge”) följt av förebildens
spårvidd i fot, t.ex. H0n3 (10,5 mm) för trefotabanor i H0. Ibland anges
spårvidden i tum när det inte rör sig om hela fot (det är lättare att skriva
”H0n30” än ”H0n2½”). H0n30 är för övrigt identiskt med H0e (9 mm).
I Storbritannien, till slut, anges smalspår i regel med huvudskalan följt av
modellspårvidden i mm, t.ex. 009 för 9 mm smalspår i skala 00 (1/76,2). Den
vanan följs ibland även i Sverige, sålunda t.ex. H09 eller 016,5.
Man måste inte hålla sig till de vedertagna skalorna, flera medlemmar har
uppfunnit egna skalor, t.ex. för att anpassa en viss förebildspårvidd till en
redan existerande modellspårvidd. Naturligtvis får man då räkna med att bygga
rullande materiel själv, men om man kan utnyttja en skala som används för t.ex.
plastmodeller kanske man kan få tag i bilar och gubbar i alla fall.
Standarder
Dessvärre är det inte tillräckligt att välja skala och spårvidd, man behöver
också veta att fordon, spår och växlar fungerar ihop. Det finns idag ett antal
standarder idag som inte alltid fungerar tillsammans.De viktigaste normerna är
NMRA’s standarder och rekommendationer som täcker in hjul och spår i många
skalor, och som innebär att man kan vara rimligt säker på att fordon och spår
fungerar ihop så länge de följs. De används naturligtvis främst för amerikanska
förebilder, men är även en vanlig standard för svenskt smalspår i H0.
Motsvarande problem löses också med NEM-standarden, men den är avsevärt grövre,
vilket bl.a. innebär att fordon enligt NEM-normen inte alltid fungerar på allt
spår enligt NMRA’s rekommendationer.
Bägge de nämnda standarderna innehåller dock en del kompromisser, men det
finns också standarder för att bygga skalenligt spår med skalenliga hjul, i alla
fall för normalspår. Mest utbredd är väl den brittiska P4, skalenligt spår för
00 (1/76,2). Motsvarande skalenliga standarder finns bl.a. också för engelsk
0-skala (S7, 1/43,5), amerikansk 0-skala (Proto48, 1/48) och för H0 (P87). Det
måste påpekas att de skalenliga standarderna inte fungerar tillsammans med de
andra standarderna, idag krävs det i regel byte av hjul och handlagt spår för
att allt skall fungera.
För den som bygger svenskt kan det vara idé att titta på standarder som
tillämpas av våra svenska MJ-klubbar:
Trefotens standard: Normer för
rullande materiel vid Norrtälje-Väddö järnväg
Malmö
modelljärnvägsklubb: Standarder att använda på den nya anläggningen
GMJS Standard-
och normblad
Vilken standard man till slut väljer beror på vilka förebilder man är
intresserad av samt också vilket arbete man är beredd lägga ned.
Vanliga spårvidder i modell
De vanligaste spårvidderna för smalspårsbygge är, i tur och ordning:
-
H09, H0e eller H0n30, i princip H0 på N-spår (9 mm). Färdiga modeller finns att
köpa för tyska och österrikiska förebilder, från BEMO, Liliput och Roco. Dessa
avbildar i allmänhet fordon från 750-760 mm banor. Det finns också en del
byggsatser och dyra småseriemodeller med kontinentala förebilder att köpa. Rimbo
Grande ger ut en del av sina H0n3-byggsatser i H09. H09 har också blivit
populärt för att avbilda våra svenska 802-banor, eftersom spårvidden stämmer
mycket bra. Det finns dock inget utbud av 802-modeller. En del bygger svenska
600-motiv på H09, men vad vi vet har det aldrig funnits något på marknaden för
detta. Det finns däremot en del byggsatser för tvåfotabanor från USA avsedda för
H09. Räls och växlar finns från PECO och Tillig.
-
H0n3, en amerikansk standard för trefot i 1/87. Amerikansk trefot är 914 mm, så
10,5 mm är helt skalenligt. På den amerikanska smalspårsmarknaden dominerar
förebilder från Colorado fullständigt, och för den marknaden finns idag ett rätt
stort utbud av vagnsbyggsatser. Ett och annat lok finns också i byggsats, eller
som färdig mässingsmodell. Genom åren har de flesta fordonen från Colorado
gjorts som modeller. H0n3 har också blivit den vedertagna skalan för svenskt
trefotsbygge i H0, trots att spårvidden inte stämmer helt. Rimbo Grande ger ut
en rad byggsatser. Räls och växlar finns från Shinohara, numera Walthers
Shinohara, och finns förstås på Walthers.
-
016,5, 0e eller 0n30 är förstås 0-skala på H0 spår (16,5 mm). På kontinenten
finns ett utbud av byggsatser och färdiga mässingsmodeller, men dessa är rätt
dyra.
-
Fleischmann’s ”Magic Train” är också avsett för denna skala och kan bli riktigt
bra modeller om man skalar bort den leksakmässiga imagen. Svenskt 891-bygge i
016,5 är på frammarsch, mest tack vare Erik Walde’s idoga byggsatsproduktion.
Det finns också ett stort brittiskt utbud i denna skala, i allmänhet byggsatser
av olika industrifordon (vilka oftast går lika bra på en svensk bana). On30
börjar bli stort i USA, tack vare Bachmanns färdigmodeller av lok och vagnar som
lär ha blivit en exempellös försäljningsframgång. Rälsmaterial finns från PECO.
-
H0m används för att avbilda spårvidder från 1000-1093 mm och använder samma
spårvidd som TT, 12 mm. Den största utbudet av färdigmodeller för smalspår finns
i denna skala, med förebilder från schweiziska meterspårsbanor. BEMO står för
den största delen av produktionen, men även andra finns i branschen. BEMO ger
också ut en del tyska meterspårsfordon i H0m. Även för denna skala finns en rätt
stor dyr småserietillverkning. Detta är också den rättaste spårvidden för svensk
1067 i H0, men då får man bygga det mesta själv. Rälsmaterial finns att få tag i
från PECO, Tillig och BEMO.
-
G eller IIm var från början 1/22,5 på 45 mm spårvidd, men kan idag beteckna en
uppsjö av skalor från 1/19 till 1/24. LGB var först på plan med rätt
leksakmässiga men dyra modeller, men idag finns en stor marknad, inte minst i
USA. Bachmann har slagit sig in med en betydligt lägre prisklass. LGB har både
amerikanska och kontinentala modeller, medan Bachmann endast producerar
amerikanska förebilder. Inte minst på den amerikanska marknaden finns också ett
stort utbud av byggsatser. PECO har spårmaterial.
-
0n3 är avsedd för amerikansk trefot i skala 0 (19,05 mm). Det finns ett utbud av
byggsatser och färdiga mässingsmodeller. Några bygger svensk trefot i denna (mer
skalenliga) skala, Erik Walde’s modeller kan också användas för detta.
-
009 är vanlig i Storbritannien, 9 mm spårvidd i 1/76,2 (00). Smalspår var inte
lika utbrett i Storbritannien som i andra länder, och de banor som byggdes var i
regel isolerade banor med rätt egen profil. Utbudet består av byggsatser från
olika småserietillverkare. Spårmaterial är samma som H09.
-
Sn3 avser trefot i skala S, 1/64. Spårvidden är 14,3 mm. Skalan har blivit
mycket populär i USA de senaste 15 åren, och det är möjligt att det bästa
utbudet för amerikansk trefot finns i denna skala. PBL ger ut utsökta
plastbyggsatser till vagnar som inte är särskilt dyra, medan dragfordonen (från
flera tillverkare) i regel är mässingsmodeller. Räls och växlar finns från
TOMALCO.
-
0n2 är tvåfot i amerikansk 0, 1/48. Det är ingen jättestor skala, men det är
ändå den vanligaste skalan för amerikanska tvåfotsbyggare. Ett utbud av
vagnsbyggsatser finns, och något enstaka mässingslok produceras ibland.
-
1:35 är en skala utan benämning som innebär att man bygger modeller av lok och
vagnar med 600 mm språvidd till vanligt HO spår (16,5 mm). Återigen ingen av de
till volymen stora skalorna men intresset har ökat den sista tiden. De som
arbetar i och för denna skala bygger i skala mellan 1:32 till 1:35. Denna
sammanfaller men den vanliga ”militärskalan” på 1:35 som många
stridsvagnsmodeller görs i. Det gör att det finns en hel del tillbehör i form av
gubbar och även vissa fordon om än med militär överrepresentation.
|
|
|
