Hem » Byggtips

Byggtips

Inledning

Amerikansk MJ-press brukar ibland påpeka att den bästa tiden för MJ-bygge är just nu! Man menar utbudet av bra produkter och metoder aldrig har varit lika stort som det är för ögonblicket. Vi menar att samma sak kan sägas om smalspårs- och småbanebygge – det har aldrig funnits så mycket på marknaden som just nu! Annars är ju MJbyggare ofta lagda åt det pessimistiska hållet…

Naturligtvis är det så att för den som väljer att bygga järnvägar med udda förebilder till vilka de flesta smalspårs- och småbanor får räknas inte kan räkna med att hitta färdigmodeller till sin förebild i någon större utsträckning. Idag finns det i stort sätt bara smalspåriga färdigmodeller för tyska och schweiziska förebilder i H0 och 0, de senare är mycket dyra, dessutom, samt en del i Gskala. Vi övriga får räkna med att bygga byggsatser eller att bygga från scratch. Detta är inte bara ett problem, genom att själv bygga modellerna undviker man den likriktning som annars kan känneteckna ”katalogbygge”, man får på ett helt annat sätt utlopp för sin kreativitet och man kan få precis den förebild man behöver. Vi menar att de flesta som ägnar sig åt modelljärnvägar med smalspåriga och småbaneförebilder i mycket stor utsträckning också är självbyggare.

För den som just har startat med hobbyn kan de första stegen kännas nog så svåra, det är ofta inte lätt att hitta den information som behövs för att veta var man ska börja någonstans. Smalspårsfrämjandet erbjuder flera sätt att lösa det problemet. Huvudorganet för informationsutbyte med medlemmarna är vår tidskrift Smalspårigt, men våra möten och kontaktpersoner innebär också andra möjligheter. Utanför Smalspårsfrämjandet finns inte så mycket information att tillgå på svenska, vi kan rekommendera den välkända bokserien Modelltåg från Allt om Hobby som utkom med 10 nummer mellan 1990 och 1999,
samt gamla nummer av Skarvjärnet och järnvägar! som man ibland kan få tag i.

Är man beredd att läsa engelska är situationen helt annorlunda, det som publiceras på den brittiska och amerikanska marknaden idag är det främsta som skrivs om modelljärnvägar över huvud taget. För smalspårsbyggare ligger den eminenta amerikanska tidskriften Narrow Gauge & Short Line Gazette på en unik plats, en mycket snygg, trevlig, intressant och välgjord tidskrift även för den som inte främst är intresserad av amerikanska småbanor. På ”engelsk” engelska utkommer Narrow Gauge & Industrial Modelling Review, likaledes mycket trevlig. Kan man tyska finns även Schmale Spuren, och på franska finns Voie Libre. Model Railroader är en allmän MJ-tidskrift, men den håller god kvalitet. Deras förlag, Kalmbach, ger också ut en serie böcker om MJ-bygge som täcker in ämnen som landskapsbygge, elteknik, anläggningsplanering, underbyggnad mm, de flesta mycket bra. Narrow Gauge & Short Line Gazette, Model Railroader och Kalmbachs publikationer finns bland annat på MJ-Hobbyexperten.

Det brittiska förlaget Wild Swan har revolutionerat marknaden för MJ-publikationer i Storbritannien genom en publiceringsgärning som helt riktar sig till självbyggarmarknaden. De ger ut den eminenta tidskriften Model Railway Journal, unik genom sin finskalaprofil. De ger också ut en serie böcker om MJ-bygge, som tar upp ämnen som sällan berörs någon annan stans, såsom scratchbygge av lok, vagnar och hus och bygge av lokbyggsatser av olika slag. De har dessutom titlar inom mera konventionella ämnen som anläggningsplanering, målningsteknik osv. Tyvärr är man hänvisad till att köpa från Storbritannien,
t.ex. genom Mainly Trains eller direkt från Wild Swan.

Några boktips

Smalspårsfrämjandet rekommenderar följande böcker:

  • ”How to Build Realistic Model Railroad Scenery” av Dave Frary (Kalmbach). En mycket bra nybörjarbok om landskapsbygge. Recenserad i Smalspårigt 18.
  • ”Landscape Modelling” av Barry Norman (Wild Swan). Engelskt standardverk om landskapsbygge, lite mer avancerade tekniker än Frarys bok. Recenserad i Smalspårigt 40.
  • ”An Approach to Model Railway Layout Design” av Iain Rice (Wild Swan). Utomordentligt bra bok om planeringen av små modelljärnvägar lämpliga för utställningar. Skall man bara ha en MJ-bok är det nog denna! Recenserad i Smalspårigt 47.
  • ”Locomotive Kit Chassis Construction” av Iain Rice (Wild Swan). Handlar om att bygga etsade chassibyggsatser, men ger bra stöd även för scratchbygge. Förekommer ofta på byggbordet.
  • ”Whitemetal Locos” av Iain Rice (Wild Swan). Behandlar lokkåpor i vitmetall, tex. Jecos H0-byggsatser. Många bra byggtips, och en intressant byggfilosofi. Recenserad i Smalspårigt 44.
  • ”Etched Loco Construction” av Iain Rice (Wild Swan). Kompletterar serien med en bok om etsade lokkåpor. Recenserad i Smalspårigt 49.
  • ”The 4mm Engine” av Guy Williams (Wild Swan). Behandlar scratchbygge av ånglok i mässing. Recenserad i Smalspårigt 40.
  • ”Cottage Modelling for Pendon” av Chris Pilton (Wild Swan). Avancerat husbygge i kartong, visar vad som går att göra med billigt material.
  • ”The Art of Weathering” av Martyn Welch (Wild Swan). Fantastisk bok om väderbitning, mest av lok och vagnar men även hus och landskapsdetaljer. Recenserad i Smalspårigt 56.

Förebild, skala och spårvidd

Små järnvägar har funnits på många håll i världen, vilket också reflekteras i den stora spridningen bland de förebilder som våra medlemmar bygger. Populärast är, inte oväntat, svenska förebilder. Annars är järnvägar från USA och kontinenten (främst Tyskland, Österrike och Schweiz) vanliga. Några bygger också brittiskt. Därutöver finns det ett antal länder som representeras av en eller ett par entusiaster.
När det gäller spårvidder kan man konstatera att normalspår är den populäraste spårvidden i Smalspårsfrämjandet, även om smalspårsbyggarna trots detta är i majoritet. Populära spårvidder är annars 891 mm (tre svenska fot) och 600 mm (tvåfot), följda av den udda svenska spårvidden 802 mm, som råkar passa förträffligt till H0e.

När man väl har bestämt vad man vill bygga modeller av återstår ”bara” att välja skala och spårvidd för sina byggen. Här måste en stor fördel med smalspårsbygge framhållas – smalspår tar mindre plats, ungefär 30% om man jämför trefot med normalspår i en given skala. Denna finess kan användas till att få in mer tåg på ett givet utrymme, eller till att gå upp ett skalsteg. Har du närt en hemlig dröm att bygga i 0-an, men aldrig haft plats, kan du kanske överväga en smalspårsbana i 0.

De i Sverige vanligaste spårvidderna för smalspårsbygge härrör antingen från den europeiska NEM-standarden, eller från amerikanska NMRA’s standarder. NEM normerna bygger på de spårvidder som är vanligast på kontinenten, 750 mm och 1000 mm. Dessa indikeras genom att man lägger till en bokstav till huvudskalan, e för 750 mm (e = ty. ”engspur”) och m för 1000 mm (m = meter). Den faktiska spårvidden är ofta anpassad till normalspåret i en mindre skala. T.ex. är H0m = 12mm som också används för TT, trots att den skalenliga spårvidden egentligen är 11,5 mm. Andra bokstäver används också för att beteckna mindre spårvidder.

NMRA’s normer innehåller mindre kompromisser, man använder i allmänhet den skalenliga spårvidden. Eftersom alla amerikanska spårvidder utgår ifrån fot eller tum, anges smalspår med ”n” (för ”narrow gauge”) följt av förebildens spårvidd i fot, t.ex. H0n3 (10,5 mm) för trefotabanor i H0. Ibland anges spårvidden i tum när det inte rör sig om hela fot (det är lättare att skriva ”H0n30” än ”H0n2½”). H0n30 är för övrigt identiskt med H0e (9 mm).

I Storbritannien, till slut, anges smalspår i regel med huvudskalan följt av modellspårvidden i mm, t.ex. 009 för 9 mm smalspår i skala 00 (1/76,2). Den vanan följs ibland även i Sverige, sålunda t.ex. H09 eller 016,5.

Man måste inte hålla sig till de vedertagna skalorna, flera medlemmar har uppfunnit egna skalor, t.ex. för att anpassa en viss förebildspårvidd till en redan existerande modellspårvidd. Naturligtvis får man då räkna med att bygga rullande materiel själv, men om man kan utnyttja en skala som används för t.ex. plastmodeller kanske man kan få tag i bilar och gubbar i alla fall.

Standarder

Dessvärre är det inte tillräckligt att välja skala och spårvidd, man behöver också veta att fordon, spår och växlar fungerar ihop. Det finns idag ett antal standarder idag som inte alltid fungerar tillsammans.De viktigaste normerna är NMRA’s standarder och rekommendationer som täcker in hjul och spår i många skalor, och som innebär att man kan vara rimligt säker på att fordon och spår fungerar ihop så länge de följs. De används naturligtvis främst för amerikanska förebilder, men är även en vanlig standard för svenskt smalspår i H0. Motsvarande problem löses också med NEM-standarden, men den är avsevärt grövre, vilket bl.a. innebär att fordon enligt NEM-normen inte alltid fungerar på allt spår enligt NMRA’s rekommendationer.
Bägge de nämnda standarderna innehåller dock en del kompromisser, men det finns också standarder för att bygga skalenligt spår med skalenliga hjul, i alla fall för normalspår. Mest utbredd är väl den brittiska P4, skalenligt spår för 00 (1/76,2). Motsvarande skalenliga standarder finns bl.a. också för engelsk 0-skala (S7, 1/43,5), amerikansk 0-skala (Proto48, 1/48) och för H0 (P87). Det måste påpekas att de skalenliga standarderna inte fungerar tillsammans med de andra standarderna, idag krävs det i regel byte av hjul och handlagt spår för att allt skall fungera.

För den som bygger svenskt kan det vara idé att titta på standarder som tillämpas av våra svenska MJ-klubbar:
Trefotens standard: Normer för rullande materiel vid Norrtälje-Väddö järnväg

Malmö modelljärnvägsklubb: Standarder att använda på den nya anläggningen

GMJS Standard- och normblad

Vilken standard man till slut väljer beror på vilka förebilder man är intresserad av samt också vilket arbete man är beredd lägga ned.

Vanliga spårvidder i modell

De vanligaste spårvidderna för smalspårsbygge är, i tur och ordning:

  • H09, H0e eller H0n30

    H09, H0e eller H0n30, i princip H0 på N-spår (9 mm). Färdiga modeller finns att köpa för tyska och österrikiska förebilder, från BEMO, Liliput och Roco. Dessa avbildar i allmänhet fordon från 750-760 mm banor. Det finns också en del byggsatser och dyra småseriemodeller med kontinentala förebilder att köpa. Rimbo Grande ger ut en del av sina H0n3-byggsatser i H09. H09 har också blivit populärt för att avbilda våra svenska 802-banor, eftersom spårvidden stämmer mycket bra. Det finns dock inget utbud av 802-modeller. En del bygger svenska 600-motiv på H09, men vad vi vet har det aldrig funnits något på marknaden för detta. Det finns däremot en del byggsatser för tvåfotabanor från USA avsedda för H09. Räls och växlar finns från PECO och Tillig.

  • H0n3

    H0n3, en amerikansk standard för trefot i 1/87. Amerikansk trefot är 914 mm, så 10,5 mm är helt skalenligt. På den amerikanska smalspårsmarknaden dominerar förebilder från Colorado fullständigt, och för den marknaden finns idag ett rätt stort utbud av vagnsbyggsatser. Ett och annat lok finns också i byggsats, eller som färdig mässingsmodell. Genom åren har de flesta fordonen från Colorado gjorts som modeller. H0n3 har också blivit den vedertagna skalan för svenskt trefotsbygge i H0, trots att spårvidden inte stämmer helt. Rimbo Grande ger ut en rad byggsatser. Räls och växlar finns från Shinohara, numera Walthers Shinohara, och finns förstås på Walthers.

  • 016,5, 0e eller 0n30

    016,5, 0e eller 0n30 är förstås 0-skala på H0 spår (16,5 mm). På kontinenten finns ett utbud av byggsatser och färdiga mässingsmodeller, men dessa är rätt dyra.
    Fleischmann’s ”Magic Train” är också avsett för denna skala och kan bli riktigt bra modeller om man skalar bort den leksakmässiga imagen. Svenskt 891-bygge i 016,5 är på frammarsch, mest tack vare Erik Walde’s idoga byggsatsproduktion. Det finns också ett stort brittiskt utbud i denna skala, i allmänhet byggsatser av olika industrifordon (vilka oftast går lika bra på en svensk bana). On30 börjar bli stort i USA, tack vare Bachmanns färdigmodeller av lok och vagnar som lär ha blivit en exempellös försäljningsframgång. Rälsmaterial finns från PECO.

  • H0m

    H0m används för att avbilda spårvidder från 1000-1093 mm och använder samma spårvidd som TT, 12 mm. Den största utbudet av färdigmodeller för smalspår finns i denna skala, med förebilder från schweiziska meterspårsbanor. BEMO står för den största delen av produktionen, men även andra finns i branschen. BEMO ger också ut en del tyska meterspårsfordon i H0m. Även för denna skala finns en rätt stor dyr småserietillverkning. Detta är också den rättaste spårvidden för svensk 1067 i H0, men då får man bygga det mesta själv. Rälsmaterial finns att få tag i från PECO, Tillig och BEMO.

  • G eller IIm

    G eller IIm var från början 1/22,5 på 45 mm spårvidd, men kan idag beteckna en uppsjö av skalor från 1/19 till 1/24. LGB var först på plan med rätt leksakmässiga men dyra modeller, men idag finns en stor marknad, inte minst i USA. Bachmann har slagit sig in med en betydligt lägre prisklass. LGB har både amerikanska och kontinentala modeller, medan Bachmann endast producerar amerikanska förebilder. Inte minst på den amerikanska marknaden finns också ett stort utbud av byggsatser. PECO har spårmaterial.

  • 0n3

    0n3 är avsedd för amerikansk trefot i skala 0 (19,05 mm). Det finns ett utbud av byggsatser och färdiga mässingsmodeller. Några bygger svensk trefot i denna (mer skalenliga) skala, Erik Walde’s modeller kan också användas för detta.

  • 009

    009 är vanlig i Storbritannien, 9 mm spårvidd i 1/76,2 (00). Smalspår var inte lika utbrett i Storbritannien som i andra länder, och de banor som byggdes var i regel isolerade banor med rätt egen profil. Utbudet består av byggsatser från olika småserietillverkare. Spårmaterial är samma som H09.

  • Sn3

    Sn3 avser trefot i skala S, 1/64. Spårvidden är 14,3 mm. Skalan har blivit mycket populär i USA de senaste 15 åren, och det är möjligt att det bästa utbudet för amerikansk trefot finns i denna skala. PBL ger ut utsökta plastbyggsatser till vagnar som inte är särskilt dyra, medan dragfordonen (från flera tillverkare) i regel är mässingsmodeller. Räls och växlar finns från TOMALCO.

  • 0n2

    0n2 är tvåfot i amerikansk 0, 1/48. Det är ingen jättestor skala, men det är ändå den vanligaste skalan för amerikanska tvåfotsbyggare. Ett utbud av vagnsbyggsatser finns, och något enstaka mässingslok produceras ibland.

  • 1:35

    1:35 är en skala utan benämning som innebär att man bygger modeller av lok och vagnar med 600 mm språvidd till vanligt HO spår (16,5 mm). Återigen ingen av de till volymen stora skalorna men intresset har ökat den sista tiden. De som arbetar i och för denna skala bygger i skala mellan 1:32 till 1:35. Denna sammanfaller men den vanliga ”militärskalan” på 1:35 som många stridsvagnsmodeller görs i. Det gör att det finns en hel del tillbehör i form av gubbar och även vissa fordon om än med militär överrepresentation.

  • H0f, H0i eller H06,5

    Industribanemateriel som körs på 6,5mm spår, det vill säga samma spårvidd som Z-skalan


Lämna en kommentar